Gruvarbetare

Det är gruvarbetare som ser till att den malm som är intressant att bryta når markens yta. Gruvarbetare har olika roller i processen, borra, spränga, skrota och sedan transportera malmen från gruvan.

Gruvverksamhet startar när fyndigheter av järnmalm, koppar, zink eller andra mineraler hittas i sådana mängder att det är lönsamt att bryta och förädla malmen. Då behövs bergarbetare i arbetet med att hämta malmen från berget till markytan.

Borraren har som uppgift att borra hålen i berget som sedan ska fyllas med sprängämnen. Laddaren fyller borrhålen med sprängämnen och planerar för att laddningarna ska detonera i rätt ordning. Skrotaren, som ibland också kallas bergförstärkare, kontrollerar om det finns lösa bergstycken i väggar eller tak, tar bort lösa bitar och förstärker berget för att undvika ras. I större gruvor är bergarbetare ofta specialiserade på någon arbetsuppgift medan det i mindre gruvor är vanligt att arbeta med flera moment.

Malm kan brytas i underjordsgruvor eller ovan jord i dagbrott. De maskiner som används vid dagbrott är oftast större än de som används under jord. I dagbrott sker arbetet utomhus, sommar som vinter. I underjordsgruvor är arbetsmiljön densamma oavsett årstid.

Gruvarbetsplatserna finns huvudsakligen i Norrbottens och Västerbottens län samt i Bergslagen. Bergarbetaren är en av flera yrkesgrupper som arbetar i en gruva. Maskinförare, maskinreparatörer, elektriker, mekaniker, tekniker, ingenjörer, geologer, lastare, underhållsarbetare, kemister, metallurger är exempel på andra yrkesgrupper.

Rasrisk tillhör arbetsmiljön i en gruva och därför är säkerhetstänkandet en mycket viktig del i arbetet. När människan påverkar berget skapas spänningar. En arbetsplats som tidigare var säkrad kan behöva åtgärdas för att åter bli en säker arbetsplats.