På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Finansierad arbetslöshet?

Finansierad arbetslöshet?

Publicerat den

Matchning på arbetsmarknaden är ett omdiskuterat begrepp.Ska individen utgå från sitt intresse och fria vilja? Eller välja utifrån arbetsmarknadens behov, dvs. ska individen matchas mot arbetsmarknaden.

I Sverige har alla personer möjlighet att fritt välja utbildning. Utbildningen är gratis och ger dessutom möjlighet till studiebidrag samt studielån. Något vi bör vara stolta över och värna om. 

Om en tar diskussionen till en annan nivå. Ska staten finansiera att studenter utbildar sig till ett visst yrke/bransch som inte behöver mer arbetskraft? – arbetslöshet. 

Givetvis är det inte en helt lätt fråga eftersom den fria viljan och möjligheten att få bestämma själv också väger tungt i debatten kring matchning.

Faktum är att många företag vittnar om svårigheter att hitta rätt kompetens idag. Trots att många samtidigt är arbetslösa och söker jobb.
Matchningen skulle helt klart kunna fungera bättre mellan arbetssökande och arbetsmarknaden, det skulle gynna individen men givetvis också företag och den svenska ekonomin.

En lösning på problemet kan vara att utbildning inom vissa områden inte ska vara kostnadsfri. En annan lösning är att utbildningarna inte längre får starta om behovet på arbetsmarknaden inte finns (likt YH-utbildningar).

Däremot bör samhället tydligt visa på framtidens förväntade behov. Studie- och yrkesvägledare får fortsätta jobba hårt och yrkesrollen bör prioriteras mer. Även andra yrkesgrupper kan vara med och göra skillnad. Lärare, politiker, företagsledare och andra personer som kan påverka blivande studenter bör och ska informera om framtidens arbetsmarknad. Detta för att matchningen ska fungera och framförallt förbättras.
Samtidigt som den fria viljan att bestämma över sin utbildning fortfarande ska existera och inte på något sätt förminskas.

Kanske är yrkeshögskolan en räddning för den dåliga matchningen?

Alternativt minska bidragsdelen till utbildningar på universitet/ högskolor där arbetsmarknaden sedan länge redan är mättad? Eller är det istället universitetens ansvar? 

Det finns många åsikter kring matchning. Det väsentliga är att frågan lyfts fram, med eller utan lösning.

Jag har inget svar på matchningsproblematiken.
Min poäng är att samtliga studenter ska ha kunskap om arbetsmarknadens behov. Hur möjligheten till jobb förväntas se ut inom respektive yrke och bransch. Kanske kan informationen i sig påverka? -Istället för att utbilda sig till stylist väljer kanske någon att istället utbilda sig till plåtslagare?
Om inte, då har vi åtminstone medfört till studievalet blir betydligt mer medvetet och baserat på kunskap om arbetsmarknaden.

Samtidigt som vi bevarat individens fria vilja att själv få bestämma över sin framtid.